stackars mannen med medaljer
som bara putsar sina minnen
han sitter tyst bland gammalt skrot
kan inte se för allt sot
att ingen sitter mittemot

stackars hon som flyter med
som aldrig lärde sig ta sats
hon som ägna all sin tid
åt nåt hon inte ville bli
för det var bara där det fanns en plats

stackars den som inte bry sig
stackars dom som aldrig tyr sig
till andra än sig själva
och stackars fåglarna i bur

och stackars dom som stänger in sig
hundra dagar utan heder
ja stackars dom som lever så
stackars dom som tittar på
hur märkligt kan man må

ja stackars han som aldrig kämpar
han som säger stackars mobb
han som hamna först i kön
och blev så nöjd med sin lön
att han glömde sitt jobb

stackars den som inte bryr sig
stackars hon som aldrig fryser
och alltid får vad hon vill ha
ja stackars hon som har det bra

stackars hon som ville opp
men inte började från början
i skara står en man
som låter henne trampa på
och skrapa ansiktet i gruset

ja stackars han som aldrig gråter
fast han släpar på ett höghus
vad är det ingen ska få se
som ingen inte redan sett
och vart ska det där huset

stackars hämade lakej
och stackars dig och stackars mig
det är en konstig värld vi lever i
ja ingenting är vad man tror